Filmen Fyra bröllop och en begravning (1994) har inte bara en stjärnfylld rollista, humor, komplexa, intressanta rollfigurer och en av de mest vitt spridda läsningarna av en Auden-dikt någonsin. Jag överlåter dock åt The Atlantic att beskriva de sakerna. Vad jag tycker att den filmen framför allt kan lära författare är struktur.
Strukturen (även kallat dispositionen) i Fyra bröllop och en begravning är förrädiskt enkel. Redan titeln annonserar de fem ceremonierna som utgör kärnan, men inte i vilken ordning de kommer äga rum. Kan man något om struktur vet man dock att en berättelse ofta har sin mörkaste stund strax efter mitten. Det betyder att vi bara med hjälp av logik skulle placera ut ceremonierna så här:
- bröllop 1
- bröllop 2
- bröllop 3
- begravning
- bröllop 4
Mycket riktigt är det så filmen också är upplagd.
En nybörjarförfattare skulle kanske nöja sig där. Men Richard Curtis går längre än så.
Fyra sätt att använda strukturen
Curtis använder de fem ceremonierna för stående skämt (Charles kommer alltid för sent), för att markera att tid går (det första paret som gifter sig har två barn vid det sista bröllopet), och för att skapa framåtrörelse:
- vid bröllop 1 blir paret som gifter sig i bröllop 2 ihop
- vid bröllop 2 introduceras Carries fästman som hon sedan gifter sig med i bröllop 3
- vid bröllop 3 dör Gareth
- vid begravningen inser Charles att han inte längre kan hoppas på Carrie och går med på att att gifta sig (bröllop 4)
Det fjärde sättet att använda strukturen är mer komplext. När Curtis väl bestämt sig för att det skulle förekomma fyra bröllop kunde han först kartlägga ett bröllops normala procedur (inbjudan, ta sig till bröllopet, placering av gäster, övernattning efter ceremonin, etc) och därefter fritt spåna fram ett stort antal gags kring de olika delarna av bröllopen (fumlig präst, tokig släkting, konstiga tal, mötet med alla exflickvänner, etc) och till sist placera ut dem, sorterat efter vilket bröllop de passade vid. Med hjälp av den grundläggande strukturen gick det alltså att få i stort sett oändligt antal infall, långt innan ens historien behövde befolkas med verkliga människor.
Två sätt att gå utanför strukturen
Ett enkelt sätt att överraska publiken är att utlova en sak och att leverera ytterligare en eller två saker. (Fler än så gör i regel att publiken känner att man tar för mycket tid i anspråk.) Curtis gör det här på följande två sätt:
- Filmen slutar inte med det fjärde bröllopet, utan med ett “icke-bröllop”. Efter det avbrutna bröllop 4 “icke-friar” Charles till Carrie, så att det inte blir någon ceremoni av det.
- Mellan bröllop 2 och 3 kommer den enda sekvensen i filmen som inte utspelar sig kring en ceremoni, nämligen när Charles ska träffa sin bror David och råkar stöta på Carrie. Det är den scenen när Carrie berättar om sina tidigare älskare och Charles berättar för henne att han älskar henne, men också den då David och Carrie först träffas. Det mötet leder till att Carrie bjuder in David till sitt bröllop (det 3:e i filmen), och till att David under bröllop 4 uppmanar Charles att bli tillsammans med Carrie istället.
Strukturen är alltså ingen tvångströja, utan ett smart sätt att skapa och sortera idéer innan man går vidare med andra delar av skrivarbetet.
Läs vidare: Manuset till Fyra bröllop och en begravning och är väl värt att läsa. Redan förordet innehåller Richard Curtis fyra bästa tips för den som vill skriva.
- Hur du får en hel bok om att skriva gratis (och varför)
- Vad du kan lära dig av De omutbara
- Blake Snyder - Struktur del 45
[…] ett tag sedan gav jag tips om vad författare kan lära sig av filmen Fyra bröllop och en begravning. Nu kommer nästa storfilm, De omutbara, och fler tips om hur författare kan dra lärdom av den. […]