Ett vanligt problem som jag har stött på under mina år som lektör är att författare behandlar alla rollfigurer lika. Det kan låta som en bra sak i verkligheten, men fiktion skiljer sig från verkligheten på flera håll och det här är ett av dem. Man måste välja ett par huvudpersoner och ge dem mer utrymme än de andra rollfigurerna.
Hur väljer man då vilka som är de centrala?
Svaret går att antingen göra mycket personligt, genom att fundera på vilka rollfigurer som tilltalar en mest – eller så neutralt det går, med ett par kriterier:
- vilka rollfigurer har störst effekt på historien? (d.v.s. påverkar händelseförloppet mest)
- vilka rollfigurer utvecklas mest under berättelsens gång eller har störst utvecklingspotential som personer?
- vilka rollfigurer har sämst odds att klara sig?
När det gäller det sistnämnda kriteriet hänger det ihop med vilka motståndare just de har. En rollfigur som är i konflikt med en svag motståndare är mindre intressant än en som är i konflikt med en stark motståndare.
Välj maximalt tre personer. De är de enda personerna vars tankar vi får följa. Alla andras tankar kan vi som läsare inte få reda på – om de inte berättar vad de tänker på, eller om de inte visar med minspel eller gester vad de tänker på. Det är också de personerna vars ageranden vi får följa. Om något sker där någon av våra huvudpersoner inte är med, får det utelämnas. Senare kan det förstås återberättas – och då får vi automatiskt mer spänning och känslor, eftersom vi får se hur vittnet känner inför det som hände. Byt inte huvudperson i samma kapitel.
Märkligt nog är det alltså de begränsningar som man som författare sätter upp för sig själv och läsaren som gör berättelserna läsvärda. Det här kallas för ”synvinkel”. Bra författare väljer synvinkel mycket noggrant. De byter inte synvinkel i onödan. Hitchcock var en mästare på att hitta rätt person att följa. Den bästa artikeln jag läst om det här, för författare, är Wordplays artikel ”Point of view”. Den rekommenderar jag. Wordplay är en sajt för manusförfattare, men deras råd går att använda av alla. Just rådet att inte byta synvinkel mer än absolut nödvändigt är ett mycket kraftfullt råd.
Kommentera