Vad du kan lära dig av Jurassic World

Tidigare har jag skrivit om lätt oväntade saker du kan lära dig av olika fenomen. Denna gång går vi till en popcorn-film.

Även om du inte skriver dinosaurieberättelser finns det mycket du som författare kan lära dig av den fjärde delen av Jurassic Park-serien, Jurassic World. Här är fyra exempel:

Lek med förskuggning

En av de första sakerna som händer är att en gigantisk fot stampar ner i marken. Alla vet som ser filmen vet att det kommer dinosaurier, så det är vad alla utgår ifrån att det är. Det visar sig vara något helt annat. Men foten antyder vad som komma skall. Det kallas förskuggning. Att förskugga är en bra idé, eftersom det gör att väntan på dinosaurier inte känns riktigt lika lång som annars.

Om du skriver i en genre där det förekommer en särskild sak, men din historia kräver en viss uppbyggnad för att placera saker där de behöver vara, lägg gärna in den typen av element. Ett annat exempel är Superhjältarna, där superhjältefamiljen måste hålla låg profil ett tag. Publiken förstår att det behövs perioder utan superhjältande, men längtar ändå efter sånt. Därför förekommer det korta, korta scener där det förekommer superhjältesaker, som när Mr Incredible i ren frustration lyfter upp en bil, innan han ser att det är en liten unge som ser honom. “Vad väntar du på?” “Något fantastiskt, antar jag.” Det svarar på publikens outtalade förväntningar.

Ge utrymme för tolkning genom varianter på repliker

Bra texter är lätta för läsaren att forma egna tankar kring. Så fort det bara finns en enda tänkbar tolkning sjunker kvaliteten snabbt. Ett sätt att skapa världen mångbottnad (det finns många!) är kanske oväntat: reprisera repliker eller gör varianter på repliker – men ge replikerna lite olika betydelser. Det fyller ut universumet genom att visa på att saker kan ha flera funktioner.

I den här filmen finns det ekon från den första filmens kanske mest minnesvärda scen (som i sin tur återanvänds senare i filmen), den där Sam Neill berättar för en kille om faran med dinosauriers vassa klor. “Visa dem lite respekt”, säger Neill. I den här säger en av filmens huvudpersoner: “I don’t control the raptors; it’s a relationship. It’s based on mutual respect.” Den lilla återanvändningen har fött en teori.

Det spelar ingen roll om den teorin är felaktig. Det viktiga är: går det att forma sådana teorier om dina texter? Och det i sin tur föranleder följande fråga: hur vet du ens om det går? Svaret är att det alltid går. Du måste dock se till att folk är tillräckligt intresserade av att göra det.

Glöm inte läsarnas favoriter

Jurassic World har en helt ny dinosaurie, som är värre än de andra. Fokus i filmen hamnar naturligtvis på den nya dinosaurien, men barnens favorit, T-rex, som för de flesta kanske är den urtypiska dinosaurien, får också vara med ett par gånger. De till och med leker med det, genom att först låtsas som att de ska visa hur publiken i parken får titta på när T-rex matas, men när det väl sker är det i bakgrunden, halvt skymt bakom annat. Därför blir den verkliga återkomsten senare i filmen en större grej.

Särskilt viktigt att tänka på det här är det om man skriver uppföljare. Publiken har sina favoriter och precis som med de obligatoriska scenerna, är det dumt att hoppa över dem.

Att en text klarar Bechdeltestet betyder inte att den inte är sexistisk

(Det här har jag skrivit om tidigare i anknytning till Avengers – Age of Ultron.)

Rent formellt får man nog säga att den här filmen klarar Bechdeltestet (två namngivna kvinnor pratar med varandra om något annat än en man). Men det finns inga kvinnliga rollfigurer som är tuffa, och det är till med så att huvudpersonen (spelad av Bryce Dallas Howard) går ifrån att vara en dålig moster till att bli en mammafigur, som till och med längtar efter egna barn. Det är hennes stora utvecklingskurva. I den första filmen, som gjordes för tjugotalet år sedan, fanns Laura Dern, en doktor som var lika skicklig/kunnig som Sam Neill. Tvåan hade Julianne Moore. Den här har en kvinna som inte kan komma ifrån stereotypen från 1970-talet, som Joss Whedon uttryckte det.

Det här spelar roll. Det är bara dåligt skrivet material, men det är en del av ett mönster som vi behöver bryta. Och det är så lätt att fixa det. Byt huvudpersonernas kön. Blir den nuvarande mannen löjlig? Ja, då var det inte bra från början heller.

Avslutning

Jag tillhör dem som tror att man kan lära sig av dåliga filmer, texter som är helt annorlunda än dem man själv håller på med, och andra oväntade källor. Ta gärna lite tid från popcornen och försök att se om du kan se något nytt i det skenbart ytliga och populistiska.