Vad du kan lära dig av Jack Werner

Jack Werner, Foto: Lydia Farran-Lee, CC-BY 3.0

Jack Werner, Foto: Lydia Farran-Lee, CC-BY 3.0

Tidigare har jag skrivit om vad du kan lära dig av Fyra bröllop och en begravning och De omutbara. Lyckligtvis kommer lärdomar från alla möjliga håll, och inte bara Hollywoodfilmer.

Den här gången tänkte jag visa vad kan lära skönlitterära författare. Nej, det handlar inte om hur man granskar dagsaktuella händelser, utan om tre helt andra saker.

Flytta något etablerat

När Jack Werner och hans kollegor vann Stora Journalistpriset 2014 var det många journalister som höhö:ade eftersom Viralgranskaren bara gjorde vanlig hederlig journalistik. Ska man få pris för sånt? Poängen jag vill göra är inte bara att journalisterna var sura för att Viralgranskaren var ett (varför hade deras tidning inte kommit på samma sak först?) utan att Viralgranskaren flyttade den vanliga journalistiska metoden till en domän där den vanligen inte brukade användas.

Som författare kan man använda samma sorts tänkande. Om man exempelvis skriver om någon av Poltis 36 dramatiska situationer är det lätt att tänka sig att de dramatiska situationerna är omoderna eftersom de skrevs för såpass länge sedan. Men flytta dem till din egen situation, eller till en ännu mer spännande plats och vips har du något helt nytt. Det kallas .

Läs det som kommit tidigare

I sin bok Creepypasta låter Werner den folklivsforskaren Bengt af Klintberg skriva förordet. Det är ingen slump. Werner fortsätter i af Klintbergs fotspår. Det är också ganska uppenbart att Werner läst mycket om ”urban legends” och att han har nytta av det i sitt arbete.

Samma sorts ”genre-kunnande” är det ganska lätt att skaffa sig. Om man gillar en sorts texter kan man gott lägga tid på att läsa de stora i genren. Man lär sig då bland annat varför de är stora, men kanske viktigare plockar man upp verktyg och kan referera till vad som redan är gjort − och vad som är gjort till döds.

Marknadsför inte dig utan ditt mål och din metod

Redan i Viralgranskarens manifest skriver Werner och hans kollegor om att målet är att alla som befinner sig på sociala medier ska bli mer källkritiska. Det lite uppkäftiga målet, tillsammans med att de har varit öppna med sin metod, har gjort att Viralgranskaren har fått uppmärksamhet och har gjort Werner till ”ett namn”. Men jag tror inte att det var syftet utan en bieffekt.

Du kan göra likadant: om du håller kurser, föreläsningar eller bloggar, ta chansen att berätta om din metod och ditt mål snarare än att marknadsföra dig själv. Det uppfattas nämligen lätt som skryt om dig själv. Det bygger visserligen på att du har någon slags tanke och metod, men om du inte har det, kanske det är dags att skaffa sig det.

För den som vill se de här tre sakerna utföras på ett ganska underhållande sätt, rekommenderar jag Werners föreläsning på MIK-dagen 2015.

 

[Jag är medveten om att Viralgranskaren består av fler personer. Exempelvis var det tre som belönades med Stora Journalistpriset: Werner, och . Att jag bara nämner Werner i artikeln beror helt på videon ovan.]

Publicerad i Jobbet som författare Taggar: adaptation, adaption, åsa larsson, bengt af klintberg, creeypypasta, genre-kunnande, jack werner, klintbergare, kultur i väst, linnéa jonjons, metro, mik-dagen, viralgranskaren