Vad du kan lära dig av Avengers – Age of Ultron

De flesta kanske ser en film som som . Det är mycket möjligt att de har rätt, men jag som gillar superhjältefilmer och dessutom är författare har fullt sjå att försöka lära mig saker från filmen. Och det finns gott om saker att lära sig även för den som inte gillar den typen av filmer.

Det kan vara bra att veta att Avengers – Age of Ultron är en , en och . Marvels hela berättelseuniversum är . Det gör att det finns massor av fans som tittar och bedömer (och naturligtvis klagar om det blir fel eller annorlunda än vad de hade föreställt sig, eller bara för att klaga…) Vilken tyngd som vilar på axlarna på exempelvis Joss Whedon som skrivit filmen, tillsammans med andra, och på producenter, med flera. Det är helt enkelt en utmaning långt utanför det mesta någon av oss gör!

Med tanke på att de lyckats (se exempelvis Avengers – Age of Ultrons besökssiffror eller betyg) betyder det att alla som till exempel skriver uppföljare kan lära sig något om hur man gör.

[Milda spoilers framöver, men inget som förstör filmen!]

1. Ultron – jag tjatar litegrand om det, så jag lägger den här saken först så att vi kan gå vidare efter det. Den här filmen, liksom många andra framgångsrika filmer och böcker, har antagonisten i centrum. Inte nog med att filmen är döpt efter antagonisten, mycket lite i berättelsen sker utan att antagonisten har orsakat det eller på något sätt är inblandad. Till och med min vän Stefan, som är mycket duktig på världsbygge och alltid brukar börja med det, och på något sätt får till intrigen senare, skulle ha börjat med Ultron och hans motivation, mål och krafter. Börjar man där löser sig många av de frågor som annars kanske skulle ha kunnat orsaka skrivkramp när man har en så stor berättelse framför sig.

Likaså finns det fler skurkar som har ordentliga motivationer för att vara skurkar. I samma läge skulle jag kanske också vilja göra likadant.

2. Skydda de oskyldiga – skillnaden mellan Avengersfilmerna och till exempel Man of Steel är uppenbar. Avengersfilmerna är lika fyllda av explosioner och närstridskamper som Man of Steel, men medan (den förvanskade versionen av) Stålmannen uppenbarligen struntar i förstörelsen handlar delar av dramatiken i Avengersfilmerna om hur man ska rädda civilbefolkningen och ersätta kostnaderna för skadorna. Det kan verka som en liten grej, men om hjältarna inte bryr sig om allmänheten har man tagit bort mycket av motivationen för hjältarna – och om hjälten säger sig bry sig om allmänheten, men sedan inte gör det, då är hjälten en hycklare.

I Avengers – Age of Ultron är skyddandet av civilbefolkningen en katalysator för många av scenerna. De försöker leda bort slagsmålen från tättbefolkade områden, de flyttar oskyldiga ur vägen och de tömmer hela städer för att minska antalet döda och sårade. När de misslyckas blir det en källa för drama.

Men de kombinerar det också med andra saker, så att det alltid är nya saker som hotar eller som gör scenerna unika. Ett exempel ur en annan film: I X-men 3 finns en scen där skurken, som kan styra över metall med sina tankar, går mellan ett antal bilar fyllda med rädda åskådare. En av åskådarna låser dörren till bilen. Det är ett litet ögonblick i ett mycket större skeende, men den lilla detaljen gör det större skeendet personligt. Om vi hade varit i samma situation hade vi gjort samma sak, troligen.

3. Återanvänd klokt. Det är väldigt lockande att hitta på nya saker. Men det finns åtminstone tre större exempel på hur Avengers – Age of Ultron återanvänder element på ett sätt som gör att upplevelsen känns mer sammanvävd och därmed komplex. För det första staden Sokovia, som används ett par gånger i historien. Vi får reda på mer och mer om Sokovia, men staden får också en tyngre betydelse för utgången av historien.

För det andra återanvänds Lokes spira från Avengers och andra filmer. Den har flera funktioner i filmen, inte minst att skapa skurken Ultron. Den blir en MacGuffin för filmen, samtidigt som den också för med sig en stark framåtrörelse, eftersom spiran är så mycket starkare än någon av de superhjältar som är med i filmen och hintar om att det finns ännu större krafter där ute någonstans.

För det tredje – och här försöker jag uttrycka mig lite kryptiskt för att inte förstöra en överraskning i filmen – finns det lite mer att göra för skådespelaren Paul Bettany än den vanliga rollen som J.A.R.V.I.S. Istället för att hitta någon rollfigur utifrån förvandlas en existerande rollfigur. Elegant och ekonomiskt.

4. Använd rollfigurerna ordentligt. Det finns ett återkommande problem med superhjältefilmer i synnerhet, men filmvärlden i allmänhet är ingen ängel. Hälften av alla människor blir inte representerade ordentligt och blir rätt ofta förminskade. Det är helt enkelt enklare att förvandla en vit seriefigur till en svart seriefigur än att ge kvinnliga superhjältar bra repliker eller tuffa actionscener. Whedon har tidigare fått beröm för just sina kvinnoporträtt, men Avengers – Age of Ultron har fler problem än förra Avengersfilmen. Filmen har därför .

Marvel har förresten gjort misstaget att inte ens inkludera Black Widow bland sina leksaksutgåvor av Avengers. De hävdar att de dockorna (och filmerna) inte säljer lika bra som de övriga. Det är kanske inte underligt att man argumenterar så på marknadsföringsavdelningen, när ledningen resonerar lika bakvänt.

Problemet är som sagt inte enbart Marvels, men till och med den genomhygglige Mark Ruffalo (som kämpat för att Black Widow ska få en egen film) ursäktar det hela med att Whedon har ”försökt” och att man är extra kritisk eftersom det finns så få intriger om de kvinnliga superhjältarna. Som om kvinnliga huvudpersoner skulle kunna ha samma sorts intriger som manliga utan bara .

Det finns ett enkelt test för att se om man har lyckats. Den här filmen klarar det kanske, och det är inte ett svårt test.

Att vara så här nedlåtande mot kvinnor är varken okej eller enbart för kvinnor. Det är inte heller smart ur ett affärsperspektiv. Kvinnor utgör en försvarlig del av målgruppen och kan hjälpa till att knuffa besökssiffrorna ännu högre – om det finns rollfigurer för kvinnor att identifiera sig med. Då är det lätt att tro att det bara gäller den här sortens filmer. Men jag och flera av mina vänner upptäcker ständigt nya exempel på hur antologiförfattare väljer omslag som förringar kvinnor, hur (ganska kända) författare förföljer kvinnor på nätet, hur författare hoppar över att ge rollfigurer av andra kön några egenskaper, utan enbart är där som utfyllnad, eller till synes upplysta författare behandlar färgade, handikappade, transpersoner, bisexuella, överviktiga, eller andra minoritetsgrupper på ett sätt som de själva inte skulle vilja bli behandlade. Tänker de inte på att de grupperna tillsammans är en stark köpgrupp? Varför antagonisera dem? Varför osynliggöra dem?

5. Gör det roliga en del av scenen. Komiska kommentarer är inget unikt för den här filmen, men de är ovanligt lyckade. Och med undantag för punkt 4-problemet ovan är gracerna ganska jämt spridda. Och en hel del av kommentarerna är svåra att förklara för någon som inte sett filmen. Det är inte skämt eller vitsar, utan situationer eller repliker som hänger ihop med det som händer. För att kunna göra det, måste man först bestämma sig för att det är en del av tonen.

Till syvende och sist är Avengers – Age of Ultron ett eskapistiskt äventyr. Det är kanske den största utmaningen av allt, att skriva en text som inte ser ut att ha med verkligheten att göra, men som har ett djupare tema. Försök gärna att hitta temat på egen hand.