Två metoder att göra In medias res

Ett populärt sätt att börja berättelser är genom att kasta in läsaren mitt i ett händelseförlopp. Det här kallas med lite latin för “in medias res“, vilket betyder “in i mittensakerna”. Med lite tur blir berättelsen mer spännande på det sättet. Men hur gör man just det här med in medias res? Idag ska jag visa två ganska enkla sätt att göra det.

Innan vi sätter igång måste vi kika lite på ett annat begrepp.

Kärt barn har många namn här, vilket man kan se på de olika versionerna i mitt långa inlägg om struktur, men jag tänker här använda mig av termen katalysator. När texten börjar kan det finnas miljöbeskrivning, introduktion av rollfigurerna och liknande. Katalysatorn är det som gör att berättelsen börjar: det arv som får den medelålders kvinnan att flytta eller det dåd som får polisen att inleda en undersökning, eller det ödesdigra mötet mellan de unga tu från varsin stridande familj, eller vad det nu är. De flesta författare lägger katalysatorn ganska tidigt i berättelsen – ett tiotal sidor in eller så.

Bägge metoderna kretsar nämligen kring katalysatorn.

Metod 1

Det ena sättet att skapa en in medias res är att helt sonika kapa de första sidorna, ända förbi katalysatorn, i redigeringsstadiet eller, om du är vågad, under skrivprocessen och lita på att läsaren hinner ikapp senare. Just därför är det här något som många författare använder i uppföljare när rollfigurerna redan är introducerade. På det sättet kommer berättelsen igång snabbt så att vi får umgås med de rollfigurer vi förhoppningsvis tycker om. Nackdelen kan vara att de läsare som inte läst föregångaren nyligen får svårt (eller åtminstone svårare) att orientera sig, men det brukar ordna sig om resten av berättelsen inte har några saker som går att läsa på flera sätt. Då kan nämligen berättelsen bli lite väl svårtolkad. Därför bör berättelsen vara sådan att den inte är för svår att förstå: action/äventyr, ungdomsberättelser och romantiska berättelser fungerar nästan alltid så här.

Metod 2

Det andra sättet är att använda sig av två katalysatorer. En som du lägger innan texten börjar (på metod 1-sättet ovan), och en som du lägger efter att berättelsen börjat. Det här är troligen den vanligare metoden. Här kan du exempelvis låta poliserna ha fått ett undercover-uppdrag innan texten börjar och sedan ha den andra katalysatorn till att presentera något som startar den verkliga berättelsen, till exempel att den ena polisen blir kidnappad. På det här sättet kan den andra katalysatorn ligga ganska sent utan att läsaren reagerar. I så fall är den första katalysatorn oftast mer vardaglig, medan den andra är större. Några som gjorde det här regelbundet var TV-serien The Simpsons. (Den sänds fortfarande, men det var ett tag sedan jag såg den, så jag kan inte riktigt svara för hur det är nu.) Där kan avsnitten börja med att en rollfigur håller på med något vardagligt (säg, går till affären = katalysator 1), där saker händer (en “joke basket“), tills något nytt händer (till exempel, vinner på lott = katalysator 2), som blir det som resten av avsnittet handlar om. I komedier, i berättelser som vill ha en rik berättelse och i berättelser som ska vara oförutsägbara är den här metoden mycket passande.

Avslutning

Det finns såklart fler metoder att skapa in medias res, och många sätt att variera de här metoderna, men med den här inledningen tror jag att du får en bra början.

 

Lennart Guldbrandsson, författare, lektör och föreläsare

På min blogg hittar du över 100 inlägg med skrivtips.

Jag har publicerat över tio böcker, inklusive några stycken om att skriva. Du kan få två av mina böcker gratis.

Om du vill ha hjälp med dina berättelser eller din fackbok, .