Hur du undviker att vilseleda dig själv

I de senaste två inläggen (Att vilseleda utan att ljuga och En ful kurs i hur författare vilseleder läsaren) har jag gått ganska hårt åt Michael Tappers avhandling om svenska polisböcker och -filmer. Hans bok är verkligen inte den enda som vilseleder. Mina egna böcker, flera av mina vänners böcker, böcker som ligger på topplistorna och naturligtvis böckerna som aldrig säljer har alla samma problem. Om vi bortser från de rent dramatiska orsakerna att vilseleda läsaren, är det svårare än vad man kan tro att undvika att vilseleda läsaren. Det beror oftast på att man lurar sig själv!

Hur undviker man att lura sig själv? Ja, det finns några bra metoder.

1. Fråga någon vän. Fler hjärnor har lättare att upptäcka sånt du kanske inte tänkt på. Gör det tidigt i skrivprocessen, så att du inte slösar bort en massa tid. Fråga specifikt vad du har missat eller tappat bort.

2. Fråga någon annan. Experter, folk som tror att de är experter, hobbyutövare, personer som inte alls är intresserade av ämnet och helt oskyldiga är bara några av de människor som kan komma med värdefulla insikter och idéer om hur du eventuellt har vilselett dig själv.

3. Fråga någon som aktivt tycker helt och hållet på ett helt annat sätt. Det behövs skrivas ut att du inte bara ska prata med/kontakta människor som du delar uppfattning med. De andra synvinklarna kommer att ge dig uppslag som du annars missar.

4. Gör research med särskilt fokus på sånt du inte håller med om/inte har som fokus. Vilka konkurrerande teorier finns det för att förklara samma sak? Hur skulle någon som du ringaktar lösa samma sak? Undvik att , och försök att bygga upp deras teori så mycket som möjligt.

5. Leta upp tänkbara infallsvinklar från andra områden. Det blir väldigt lätt så att alla inom en disciplin skildrar saker på samma sätt, men det kan finnas andra ämnesområden som har kommit längre. Bläddra igenom böcker på jakt efter nya sätt att dela upp världen.

6. Sammanfatta det du gjort hittills som om du vore din värste fiende. Gå loss i att ironisera över din text: småttig, enfaldig, långrandig, tar bara upp fördelar eller vad du nu kan komma på. Ju mer du kan satirisera, desto bättre. Du kan exempelvis skriva en recension såsom någon riktigt fyndig, men spetsig kritiker skulle skriva den.

Det är väl självklart!

De där metoderna kanske låter väl… enkla. En av anledningarna till att jag trycker på det här är att det är så lätt att falla in i att ens egen ståndpunkt eller bild av verkligheten är den enda rimliga. Låt mig illustrera det med ett exempel ur en fantastisk bok, :

Watts beskriver hur sociologen Paul Lazarsfield skrev om en jättelik undersökning om amerikanska soldater och listade sex slutsatser, bland annat att soldater som kom från landet klarade sig bättre än soldater från städer. Lazarsfield beskrev vilken slutsats man kunde dra av det, nämligen att folk från landet antagligen var mer vana att vara utomhus och göra tunga arbetsuppgifter. Han fortsatte genom att förklara att många läsare nog inte tyckte att det var särskilt förvånande och att det var slöseri med pengar att göra en sådan undersökning när det var så lätt att lista ut samma sak.

Sedan avslöjade Lazarsfield att resultatet av undersökningen : män från städerna klarade sig bättre! De var mer vana vid att jobba nära andra, i hierarkier, i kläder de inte fick välja själva. Problemet är att båda de svaren är “självklara” när man fått höra ena alternativet och att man behövde den där stora undersökningen för att ta reda på vilken förklaring som var den riktiga, även när man trodde att man hade svaret.

Det leder mig till:

7. Gör en ordentlig undersökning. Det är så lätt att tro att man vet hur det är, eftersom man har erfarenhet, känner experter, har gjort research, etc. Svaret på undersökningen kan överraska! Fall inte i fällan att försöka förklara ett fenomen innan du vet hur det verkligen ligger till.

En ordentlig undersökning kan låta som ett riktigt jobb, och det är poängen. Om vem som helst kan lista ut hur det är, då hade det du skriver inte varit värt att betala något för.